Igår ville jag bara dölja allt, gömma mitt ansikte eller bara skrika rakt ut om allt och inget. Känna sig mossad av alla tankar som ploppar upp, hur mycket man saknar sommaren 2012 och hoppas på att uppleva 2013s sommar, träffa alla idioter som finns i lilla Arboga, alltså mina vänner. Hur gärna jag vill träffa dem, hur mycket allt ha förändrats sedan jag tog steget och flyttade till en större stad, Norrköping.  Att gå in på anteckningar och se ett meddelande av en saknad som skrev det för exakt 256 dagar sedan, på en fest hos en kompis, full som han var så skrev han det för att både han och jag satt och grät av alla minnen vi haft och att jag inte kommer kunna vara med honom, träffa honom i skolan som förr. Meddelandet lyder "tja kom ihåg att du är skitgrym osv och jävligt snygg och söt /dr.d du är fortfarande asgrym även gast jag är full även fast jag är full. Önskkar att det var 2010" EXAKT! Alla minnen jag ens haft med honom är oslagbara. Saknaden är stor efter denkiboi, min rockbitch!