En dag. Ska jag bli vuxen, jag ska ha ett jobb och en inkomst för att betala av hyran för en lägenhet varje månad. En dag. Då kan jag skratta och vara glad tillsammans med en man och ett eller två barn, som är mina. En dag. kommer jag förstå vad min mening i livet är. Den sista dagen i mitt liv. Det är långt dit och jag ska leva som aldrig förr. 

 

Mitt liv. Är förändrat. På ett positivt och negativt sätt.

Jag fick träffa en snarlik drömprins det senaste året.

Ett mirakel skedde då min hund överlevnde.

Mitt ordföråd har utökats.

Jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Vart jag ska resa, upptäcka och jobba med. 

Har inte längre en bra kontakt över huvudtaget med familj och vänner i Arboga längre.

Jag förlorade drömprinsen för ett idiotiskt val. Vilket betyder att jag ska leva efter mitt misstag. Eller en orsak.

 

En sammanfattning. Av det som har hänt mig under det senaste året kommer bestå tillmestadels utav en kille, som gjorde mig galet kär och som jag trivdes med så sjukt mycket att jag började bli rädd att det skulle ta slut. Vilket det gjorde tillslut. I bland önskar jag att man kunde spola tillbaka i tiden och ändra på det som gick så fel. Man får leva med sina misstag och lära sig utav dem helt enkelt, antingen går man all in eller all out. Två alternativ då det är lätt att ta fel. 
 Men med det här året har jag fått en super kontakt med två brudar, som jag litar på, hjälper mig när det är svårt och när jag får ångest. De får ta del av mitt liv och jag får ta del av deras liv, vilket har en stor betydelse och gör att man lättare kan leva vidare med problemen som uppstår.  

 Jag älskar mina vänner jag har, alla. Även fast kontakten med alla inte är lika bra som den var förr, men jag tycker att man ska försöka så länge man lever. Finnas där och stötta varandra. OM kontakten inte är lika bra kan man försöka göra det bättre genom att umgås mer. Det vet jag att vi kan. Bara det att tiden inte finns till just nu. 

 

Under det här året har jag alltid tänkt mig,"tänk om.." Ja tänk om, den senaste tanken bakom det var tänk om liver vore som på en film. Jag skrev en novell om det. Man skulle inte behöva skriva alltid detaljerat utan bara se det genom ögonen, kunna spola tillbaka i tiden, pausa, spola fram, börja om och se om hela filmen om och om igen. 

För några månader sedan var det hur framtiden kunde vara och vad som räknades som framtid. Månens förflyttning i samband med tyngdlyftning som skulle kunna försvinna om några tusen år. (Månen flyttar sig 4cm ifrån jorden varje år) Men också om hur det skulle vara om man dog, 7-8 minuters hjärnverksamhet återstår efter att hjärtat har stannat och då återupplever man antingen det finaste som har hänt i livet eller hela. Så vad skulle då kunna vara det finaste man upplevt. Svårt att säga eftersom att det är ett långt liv framöver.

 

Det jag skulle kunna tänka mig är nog min morfar leende och glädje som alltid kommer vara det finaste jag vet. Mina hundar som ser otrolig glada ut, känns som att de pratar till en med en vift på svansen eller ett glatt skällande. Jag skulle inte kunna klara mig utan mormors frågor eller kramar. Min farfars sinne för humor som smittat av sig på pappa. Min farmors goda råd och kommentarer som får en att le. Min mammas omsorg och hennes glada ansikte när jag kommer tillbaka hem. 

 Det som skulle kunna vara det näst finaste skulle nog vara min syster, visst vi bråkar mycket, gnäller på varandra, blir sura på varandra för ett cola glas men hon är min syster och hon älskar mig, bryr sig och vill mitt bästa. Precis som jag vill för henne. 

 

Jag kommer aldrig glömma första dagen jag umgicks med Emelie, totally crazy. (känns som att jag skriver ett avskedsbrev eller något, men det gör jag inte.) Hippiebuss, tuttifrutti, massa godis och choklad. Det är min sång. Försöka sova men pratet tar aldrig slut. Det blixtrade till och vi var fastbundna och ingent konstigt med det. Vi blev galnare och konsitgare ju mer dagarna gick. Wonderfull. Jag tog ett livsviktigt beslut med henne vid min sida. Söka gymnasium i nian och dessutom flytta. Gu så mycket vi pratade om det. Allt vi skulle göra, bo i en lägenhet och allt vad vi pratade om, göra pizza i ugn, lära oss nya danssteg i filmer. När vi stog på en balkong och hade lärt oss dansen "bbrrr it´s cold out here", skrek och dansade medans pizzan värmdes i en ugn på 200 grader. Men samtidigt nervösa för om en av oss inte skulle komma in på utbildningen. Det finns nog ingen person som kan ersätta detta och hur skönt det kändes att flytta iväg med sin bästis. 

 Sommarlovet innan flytten kan nog ha vart det roligaste och inget kan toppa det. Fest, träningar, replokal, umgänge och en massa mer. Säga hejdå till vänner i Arboga, le. Inte det nyktaste sommarlovet men absolut det bästa. Leva livet i det gamla innan en flytt och ett förändrat liv i norrköping. Det viktigaste valet i mitt liv. Och det hade jag aldrig gjort utan Emelie. En riktig och äkta vän. 

 

Killen jag blev galet kär i. Inte längre. 

 Den mest omtänksamma och peronligaste personen jag någosin träffat. Jag kände mig hel, började bli positiv mot livet och mat. Mina betyg höjdes för att jag var lycklig och glad. Jag förlorade en vän på det men det kanske blev bäst så. Jag vet inte riktigt. Men det var han som har hjälpt mig till att bli den jag är idag, att förstå händelser som problem och förstå det som kommer efter olika beslut.  Jag är tacksam och mer kan jag inte säga. En kille som jag skapat underbara minnen med och en annan familj som jag kände mig hemma i. 

 

Två tre månader har nu gått och mina misstag är något som har funnits i åtanke hela tiden. Jag lever nu i förståelse till varför jag gör val och varför jag inte kan hantera dem på rätt sätt. Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka men jag vill fortsätta mitt nya och bli något jag senare kan vara stolt över. Beslut som jag ska kunna tolka på rätt sätt och veta varför jag tar dem. Leva med min familj, mina vänner, mina tankar för mig själv eller på en data skrivet A4 papper.