Nu är jag så jävla trött på det här, känns som att jag ljuger hela tiden om allt fast att jag talar sanning. Usch fy, livet är allt bittert och så kommer det fortsätta ett tag framöver.Jag har dock lovat Klara att godta hennes nyårslöfte till mig - att se något positivt i något negativt. Nja jag vet tyvärr inte om det kommer funka så bra men det positiva med det här är att det kan kanske vända och gå uppåt igen om ett tag. 

 

Efter det här lovet vet jag i alla fall vilka jag har kvar och inte. Det positiva är nog att då får jag möligthet att träffa nya och andra som gärna är mina vänner och det negativa i det här är att en liten del av mig saknar det gamla. Jag har också insett att jag inte har några känslor kvar men att jag saknar att ha någon vid min sida hela tiden, det sög. Jag är depp och livet är utför. Så nu ska jag hoppa på Emelie (vi är nämligen tillbaka i norrköping) och krama om henne för jag vet att hon är en sann vän och en av mina bästbästastestare vänner.